Allt hänger ihop

Jag har haft nöjet att jobba med församlingar och samfälligheter inom Svenska kyrkan. I några fall har sviktande ekonomi eller svårhanterlig organisation väckt behov av en genomlysning av verksamhet och organisation, eller av en konsekvensutredning kring olika alternativ. Där har jag fått bidra med mina tjänster.

I arbetet med dessa projekt har jag insett vikten av att lyfta blicken och försöka se olika sammanhang. Det har förstärkt min övertygelse om att måltänkande är ett mycket effektivt sätt att hitta rätt väg när det är svårt att orientera sig. Jag ska förklara:

Svenska kyrkans församlingar är organisationer där verksamheter genom åren utvecklats och utökats, där alla arbetsinsatser är viktiga och angelägna, och där organisationen är komplex med flera instanser för beslut och verkställighet. Dessa förutsättningar kan tillåta att arbetet fortgår år från år, utan att man behöver ägna tid åt att klargöra sina övergripande mål eller fokusera och vässa verksamheten så att den på bästa sätt uppfyller målen.

När man i den situationen ser att ekonomin vacklar, ja, då är risken stor att man tar tag i situationen med de verktyg som är närmast till hands: De ekonomiska verktygen. Man kanske begränsar budgeten genom att miska verksamheten och kompetensen och centraliserar så mycket som möjligt för att få effektiv förvaltning.

Det är fullt naturligt, och så går det ofta till. Eftersom problemet uppdagats i förvaltningssammanhanget, så tar man på sig förvaltningsglasögonen och kavlar upp ärmarna...

Men om vi stannar upp, tar av oss förvaltningsglasögonen och försöker se sammanhanget i ett helikopterperspektiv så kanske vi får en annan bild:

Ekonomin... Hmm.. Var kommer pengarna ifrån? Jo, ekonomin är ju till stor del beroende av att kyrkan har medlemmar som betalar kyrkoavgift. Varför betalar de kyrkoavgift, då? För att de av någon anledning upplever att Svenska kyrkan där de bor eller vistas är angelägen och viktig för dem. Vad är det som gör kyrkan angelägen för dem? Det är givetvis olika för olika människor, men det handlar säkert till stor del om kvaliteten i den verksamhet som bedrivs lokalt, där kyrka och människor möts. Vad gör den verksamheten bra, då? Att det finns resurser och kompetens och bra ledning i organisationen. Varifrån kommer resurserna, då? Till stor del från människor som tycker kyrkan är så angelägen för dem att de vill vara medlemmar och betala avgift. Det sa jag ju nyss! Ja, just det, här sluts cirkeln... Men bra ledning och bra beslut, då? De beror på en bra demokratisk ledningsorganisation, som uppstår när medlemmar tycker Svenska kyrkan är så angelägen att de själva vill vara med och ta ansvar i fullmäktige och kyrkoråd! Varför tycker de att svenska kyrkan är angel ... Javisstja, här hänger det också ihop!

Här ser vi alltså ett sammanhang där problemet - bristande ekonomisk bärkraft - är beroende av demokratisk bärkraft, som ger både medlemsintäkter och kompetent ledning, och av pastoral eller kyrklig bärkraft, som ger verksamheten kvalitet och substans. Allt hänger samman, och i centrum står frågan om Svenska kyrkan är angelägen för människor. Och då befinner vi oss nära frågan om vad Svenska kyrkan ska åstadkomma i det aktuella området - alltså frågan om de övergripande målen för verksamheten.

Eventuella problem kring ekonomi och organisation bör alltså bearbetas i ljuset av de övergripande målen. Besparingar och rationaliseringar som genomförs utan hänsyn till dem riskerar att omintetgöra det man försöker uppnå. Ja, det kanske till och med motverkar syftet!

Därför måste alltid konsekvensutredningar och översyner av verksamhet och organisation börja i de övergripande målen, och de möjliga vägarna att förverkliga dem. Om det grundläggande målarbetet inte utförts tidigare måste det alltså göras nu, annars kanske man amputerar fel kroppsdel...

Målfokuseringen är för övrigt användbar vid alla tillfällen när man känner sig vilse i planeringen. "Vad är det vi ska åstadkomma egentligen?" är frågan som tvingar oss tillbaka till väsentligheterna och hjälper oss navigera och sortera.

Konsten är att göra detta utan att det blir verksamhetsgrammatik av det. Om inte substansen är vilja, glädje, tro och entusiasm blir alla orden bara tomma skal.