fredag 6 november 2009

Varför går du till jobbet?

Jag går till jobbet varje dag, så att...?

Den frågan skadar inte att ställa nu och då. Om man fortsätter meningen så tvingas man formulera ett eller flera mål.

Själv tror jag att jag har tre viktiga mål med jobbet:
Jag går till jobbet så att...
...familjen har ekonomiska förutsättningar för ett gott liv.
...jag själv utvecklas och mår bra.
...världen förändras till det bättre.

Hur ser det ut med dina mål för det dagliga arbetet, eller skolgången? Vad vill du åstadkomma?

Sånt här filosoferande kring det vardagliga är ganska nyttigt. Dessutom är det bra träning, för tankemodellen är densamma när vi grubblar över andra verksamheter. Relationer, projekt, föreningsverksamhet, verksamheter i företag och organisationer...

Man kan alltså använda samma steg som jag beskrivit tidigare, även om man gör en privat analys kring sitt eget liv.

I mitt fall blir nästa steg att definiera orden i de där tre målen: Vad menar jag med "ett gott liv", och vilken nivå på en skala handlar det om? Och vad innebär "utvecklas" och "må bra"? Och hur mycket av de varorna vill jag åstadkomma? Och om jag har för avsikt att förändra världen till det bättre - vilka perspektiv talar vi då om? Fred på jorden för evigt eller att någon jag möter blir glad vid ett tillfälle?

Och när jag nu bestämt vad jag menar i de avseendena - hur kan jag bäst använda jobbet som ett verktyg för att åstadkomma detta? Jag kanske av slentrian gör bara som man brukar.

Sen blir det spännande: Vilka steg ska jag ta för att nå målen? I morgon. Nästa vecka. Under det här året...

Men tänk om mina mål med mitt jobb inte stämmer överens med vad mina kollegor vill uppnå? Det kanske är värt att diskutera detta, så att vi bättre förstår varför vi beter oss som vi gör, och bli eniga om vad vi faktiskt ska uppnå med våra gemensamma insatser. Då kanske det dessutom visar sig att arbetet inte ger förutsättningar för mig att nå mina mål. Hur gör jag då?

Det är säkert lugnast att strunta i de här tankarna.

Men mycket mer meningsfullt att faktiskt fortsätta tänka. Det blir ett litet äventyr. Man vet aldrig vad som kan hända!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar