Fel verktyg?

- Jag skulle vilja ha en GPS. Det vore bra!

- Vad ska du göra med den då?

- Den kan vara bra när man går i skogen eller ska åka bil nånstans. Till Göteborg till exempel.

- Har du åkt bil dit förut?

- Jaa.

- Åkte du vilse?

- Näe?

- Har du gått vilse i skogen?

- Näe?

- Varför behöver du plötslig en GPS nu då?

- Dom är så smarta. Och små. Typ...

Den här dialogen kunde handla om Svenska kyrkan eller om regionbildning i Norrland, lika väl som om en man som vill ha en GPS (Eller har du nånsin hört en kvinna som vill ha en GPS?).

Hurdå? Jo, det handlar om att vilja ha verktyg utan att veta vad man ska ha dem till. Om jag hårdrar litegrann. Och då tänker jag på verktyget organisation.

Jag har inom Svenska kyrkan stött på situationer där man - t.ex. på grund av krympande ekonomi - börjar planera indelningsändringar. Man slår ihop församlingar, eller bildar nya pastoratssamfälligheter av flera församlingar. Och jag läser förundrat om diskussionerna om regioner i Norrland, där en variant handlar om att dra en gräns mellan Timrå och Sundsvall! På seminariet jag nämnde i förra inlägget fick jag förresten veta att Timrå är den kommun i Västernorrland som har mest pendling som inte är inom den egna kommunen, eftersom man åker till och från Sundsvall - den stora staden som är ett stenkast bort.

Det som är intressant i de här situationerna är att man pratar väldigt intensivt om organisationer, som ju är redskap för att utföra verksamhet, som i sin tur ska leda till att man åstadkommer något - uppnår mål. Men kopplingen till både verksamhet och mål känns ofta otydlig.

Organisationer har ju inget som helst egenvärde. De utformas för att utföra verksamhet. Och verksamhet har inte heller något egentligt egenvärde. De bedrivs ju för att man vill åstadkomma något - man har ett mål sam man vill se förverkligat.

När man så börjar förändra organisationen utan att först ha gjort tydligt vilken verksamhet de ska vara optimerade för att utföra, och vad den verksamheten ska åstadkomma, då känns det som om man är ute och cyklar.

- Vi skaffar en traktor i stället för vår gamla båt.

- Varför då?

- Det är nog bättre.

Lite så känns det faktiskt ibland.

Därför hävdar jag med en dåres envishet att man måste ha fokus på sina mål. Och har man inte mål att fokusera på, så måste man fixa det först av allt. Det är både befriande och förenklande. Det är som att plötsligt få grepp i snömodden, eller ett stadigt tag i livlinan. Vi vet vad vi vill med insatserna - vi vet vart vi är på väg. Vi kan plötsligt prioritera. Och vi har bra kriterier för att välja vårt verktyg: Vi kan bedöma om vi behöver förändra organisationen, och vi vet vad vi i så fall vill åstadkomma med det.

Om en grupp församlingar i Svenska kyrkan var för sig vet vad de vill åstadkomma med sin verksamhet har de ett bra utgångsläge för att börja överväga samverkan: "Kan vi bättre nå våra mål om vi samverkar?" "Vilken form av samverkan ger oss en organisation som är det bästa verktyget för det?"

Om de som hanterar regionförändringar i Norrland kunde beskriva för oss andra vilken situation man vill åstadkomma i framtiden, så vore det lättare för oss andra att ta ställning till de redskap man föreslår för att komma dit. Då kanske vi inte skulle utveckla allehanda konspirationsteorier om lillebrorskomplex eller dolda agendor.

Fast det vore ändå lite skoj med en GPS...