Åstadkomma något i andras huvuden

"1 januari 2011 använder 98 procent av bilförarna i Sverige alltid bilbälte". Så skulle ett mål kunna formuleras. Det talar om precis vilken situation vi ska åstadkomma.

Som angreppssätt när det gäller bilbälte valde man i Sverige för några årtionden sedan angreppssättet kommunikation , d.v.s. man informerade om vikten av bilbältesanvändning. Det gick inte så bra. Därför övergick man till angreppssättet tvång. Det gick bättre - eftersom man kunde straffa dem som inte gjorde som man ville.

I vissa länder har man prövat ytterligare ett angreppssätt: ingenjörskonst. Man har helt enkelt byggt bilen så att man omöjligt kan sätta sig i den utan att bältet automatiskt hamnar på sin rätta plats.

Vi väljer gärna kommunikation som angreppssätt. Det känns sympatiskt. Men det är inte alltid det mest effektiva. Det är dyrbart och svårkontrollerat. Det beror på att en av de viktigaste beståndsdelarna i kommunikation ligger utanför vår makt: Den andra partens hjärna och hjärta. Kommunikationen syftar ju till att någons uppfattning om verkligheten ska förändras. Detta ställer stora krav på målformuleringen: Vad vill vi egentligen uppnå?

Begreppen kunskap, attityd, motivation och beteende är användbara i arbetet att formulera kommunikationsmål.

Kunskap: Vad vill vi att målgruppen ska veta/kunna?

Attityd: Vad vill vi att målgruppen ska tycka?

Motivation: Vad vill vi att målgruppen ska vilja?

Beteende: Vad vill vi att målgruppen ska göra?

"90 procent av bilförarna vet att man bör använda bilbälte" är givetvis en helt annan sak än att de faktiskt har förändrat sitt beteende. Kunskapsmål är oftast de rimligaste kommunikationsmålen. Att sedan med kommunikation åstadkomma att en attityd förändras - det är både svårt och dyrt. När ändrade du förresten själv en attityd senast? Hur kom det sig att du gjorde det (om du nu gjort det)?

Tyvärr sätter vi ofta kommunikationsmål som innebär förändring av beteende. Det är mycket vanskligt, eftersom de faktorer som avgör beteende är så många, och till stor del utanför vårt inflytande. Och vi bör ju sätta mål som vi har makt att uppnå! Och det är nog svårt med kunskaps-, attityd- och motivationsmål.

Vad är det då som gör beteendemål så svåra? Jo, så länge vi jobbar med de övriga nivåerna är det en process mellan oss och den andra parten i kommunikationen. Vi kan t.ex. någorlunda kontrollera kommunikationen som leder till att Kalle vet att det är bra att sopsortera, att han tycker att det är rätt och att han själv vill göra det. Men när det kommer till handling berörs oftast flera aktörer kring personerna i vår målgrupp. Kalles fru Beda tror inte på sopsortering, och Kalle är inte beredd att ta striden. Där föll hela projektet! Kanske för att Bedas arbetskamrat har hört av en kompis att de sorterade soporna ändå slängs på samma ställe. Ska vi lyckas måste vi alltså ändra kunskap och attityd hos flera människor kring Kalle. Det blir dyrt, det här.

Vart vill jag komma? Jo: Pröva om ditt mål är ett kommunikationsmål - d.v.s. om det kräver att någon annan människas uppfattning av verkligheten ska förändras. Bestäm sedan om du vill uppnå kunskap, attityd, motivation eller beteende. Och planera sedan insatserna därefter.

Kommunikation är en fascinerande process. I synnerhet om man är beredd att ompröva även sin egen uppfattning om verkligheten för att den ska bli gemensam mellan mig och den andra parten.

Communi care = göra så att bilden av verkligheten blir gemensam.