Gräv där du står!

Svävande formuleringar med vackra ord som försöker täcka in allt. Det brukar prägla målformuleringar. Fast det borde vara tvärtom: Knivskarpa formuleringar som anger exakt vad det är frågan om.

Ett enkelt och anspråkslöst verktyg för att lyckas med det ryms i ordet "definiera". Det handlar om att stanna upp och börja rota i de egna avsikterna genom att förklara och utveckla varje betydelsebärande ord och begrepp.

"Dra till med en godtycklig målformulering, så provar vi!"

"Okej: Vi ska lära ungdomar välja rättvisemärkta produkter"

"Tack. Det är bra, men... anger det ett mål? Säger det vad vi vill åstadkomma, eller beskriver det möjligen vad vi ska göra?"

"Javisst ja, ett mål ska ju formuleras som om man redan är framme, i presens. Hmm... Jo: Ungdomar väljer rättvisemärkta produkter. Det är ett mål. Det anger vad vi vill uppnå!"

Här har nu dialogen lett fram till en målformulering att börja med. Genom att definiera alla betydelsebärande ord och begrepp kommer vi att tvinga oss att utveckla och precisera våra tankar:

"Vad menar vi med ungdomar? Menar vi alla människor i världen mellan 13 och 25 år, eller..?"

"Näe, jag tänkte väl främst på gymnasieungdomar i Sverige."

"Okej. Vad menar vi med väljer, då? Tar vi ansvar för att alla dom faktiskt kommer så långt att de konsekvent ändrar beteende?"

"Det vore ju bra, men vi har ju bara vår lilla organisation att jobba med... Vi får nog inskränka oss till att de kommer dithän att de i alla fall tar ställning när alternativen finns. Nej, förresten, vi vill att de ska ha aktivt reflekterat kring möjligheten att välja det rättvisemärkta alternativet."

"Jaha. Och rättvisemärkta produkter, då? Talar vi om 'Fair trade-märket', och talar vi om alla produkter?"

"Vid närmare eftertanke tror jag det är smartast att koncentrera sig på en produkt: Choklad. Och ja, det är Fair trade-märkta produkter vi talar om."

Nu har definitionssamtalet ökat precisionen i formuleringen.

Vi ska lära ungdomar välja rättvisemärkta produkter

har blivit:

Gymnasieungdomar i Sverige har reflekterat kring möjligheten att välja Fair trade-choklad.

Men här finns mer att bita i:

"Jag funderar på det här med gymnasieungdomarna igen. Kan vi ta ansvar för att alla i Sverige gör den här reflektionen?"

"Nej, inte alla på en gång. Nästa år kanske vi klarar att täcka två kommuner utanför storstäderna."

"Vilka då?"

"I Västerås och Östersund vet vi att skolledningarna ställer sig positiva. Vi satsar på dom!"

"Okej. Men vad menar vi med "reflektera kring möjligheten"?

"Jag tänker mig att de åtminstone vid ett tillfälle aktivt ska ha deltagit i ett samtal där man konstaterat att det är möjligt att göra valet, och funderat över vad det kan ha för betydelse att välja det ena eller det andra alternativet".

"Har vi metodik som kan skapa en sån situation?"

"Ja, absolut!"

"En fråga till, bara: Kan vi verkligen lova 'alla' gymnasieelever?"

"Nej, ska vi vara realistiska och räkna med ett rimligt bortfall vid den här typen av samlingar i skolan, så ska vi rikta in oss på 60 procent."

Här lämnar vi resonemanget. Det har lett fram till en helt ny målformulering:

Under nästa år har 60 procent av gymnasieungdomarna i Västerås och Östersund reflekterat kring möjligheten att välja Fair trade-choklad.

För att inte komplicera formuleringen väljer vi att låta uttrycket "reflektera kring möjligheten" vara kvar, men ser till att alla berörda vet vad vi menar med det uttrycket.

Exemplet är av pedagogiska skäl ganska begränsat. I verkligheten visar det sig att samtalen kring definitioner fångar upp många fler av de överväganden som krävs för en bra strategisk planering. Här tvingas organisationens (eller gruppens eller individens) grundhållning, ideologi och verklighetsuppfattning till ytan, liksom analysen av de förutsättningar som påverkar den aktuella situationen, och bedömningen av de egna resurserna.