Vem är huvudperson?

Vad är det egentligen vi ska åstadkomma?
Det är grundfrågan i allt målarbete. I mina artiklar har jag tagit upp olika exempel på hur man kan styra sitt tänkande så att de mål man formulerar blir smarta, fokuserande och befriande.

På senare tid har det slagit mig hur viktigt det är att i tänkandet utgå från vem, eller vad, som är huvudperson för det jag vill åstadkomma. När jag funnit rätt huvudperson (som också kan vara en organisation eller en grupp, en sak eller en företeelse) sätter jag den allra först i målformuleringen. Då tvingar jag mig att fokusera tänkandet på rätt sätt.

Om jag t.ex. jobbar vid polisen och grubblar på vad vi ska uppnå i ett visst område i staden, så kanske jag prövar den här formuleringen:

"Polisen ökar tryggheten för de boende".

Det är ett ganska vanligt sätt att formulera mål. Men som vanligt beskriver meningen inte det tillstånd man vill åstadkomma, utan en rörelse i riktning mot den. Men formuleringen har ändå börjat fokusera på ett nyttigt sätt!

Om vi nu ställer frågan: Vem är egentligen huvudpersonen för denna verksamhet? blir svaret förmodligen inte "polisen". Det tycks snarare handla om "de boende".

Ok. Vi börjar med "De boende..." , så att de blir subjekt i meningen - huvudperson! Vilket tillstånd ska "de boende" befinna sig i när vi lyckats? Jo: de ska vara trygga!

Vi skulle alltså kunna skriva "De boende är trygga". Det är ett bra mål. När polisen nått dit då har de åstadkommit det avsedda.

Sen kommer givetvis den vanliga exercisen med definitioner och avgränsningar: Vad menar vi med "är trygga"? och när och i vilken utsträckning ska detta ha uppnåtts? O.s.v. Men det är en annan övning.

Prova alltså att börja meningen med huvudpersonen!

Hårt formaliserat kan man säga att en bra målformulering svarar på frågan:

Vem/vad • är/har/gör vad • när • i vilken utsträckning/omfattning?